Intervju - Penny Century

10 juni 2005 av Erik Nilsson

Jag träffade Magnus, Penny Century, under Popaganda i Stockholm i slutet av maj och fick mig en liten pratstund. Sett till musiken och texterna i Penny Centurys alster så är han inte alls som man trott. Då musiken innehåller melankoli och balanserar mot avgrunden är Magnus en riktigt glad och trevlig kille.

Vem är du egentligen? Och hur började ditt skapande?

Jag heter Magnus och kommer från mesnorrland. Där hade jag en klanderfri uppväxt med allt vad det innebär. Det inspirerade mig att börja göra musik. Jag började göra små låtar med min gitarr. Men det lät så dåligt så jag köpte en keyboard och genast blev det bättre.

Din musik har ju en rätt särpräglad stil, vad inspireras du av? Vad använder du för att skapa din musik?

Jag inspireras av allt från vardagen. Det låter klyshigt, men jag är en klyscha. Jag kan även inspireras av musik, men det är inte lika ofta. Mest när jag hör en bra låt blir jag förbannad för att den är så bra och för att inte jag kom på den först. En gång gjorde jag en låt som handlade dom det, men det är inte så ofta.

Jag använder mig av en casio-keyboard och diverse olagligt nedladdade program.

Du har gett ut ett antal låtar på din hemsida, samt två skivor som mp3or där också. Hur bestämmer du att en låt skall publiceras på hemsidan? Och hur avgör du om det skall bli som en skiva?

Egentligen vill jag att alla låtar ska hamna på hemsidan eftersom jag har väldigt mycket utrymme på mitt webbhotell. Nu har jag lagt upp alla mina skivor. Jag väntade med att lägga upp My Little Penny eftersom det kändes dumt mot Martin (My Secret Garden) som lagt ned tid och pengar på tryck och kopiering. När skivorna väl sålt slut spelade det ingen roll. Nästa skiva blir bara på mp3.

I början gjorde jag strölåtar jag lade upp. Sen när folk tyckte det var bra började jag göra “skivor”. Det är bäst för magen att göra skivor, för då jobbar man ett tag med fyra låtar, och sedan avslutar man. Om man inte gjorde så skulle man ha musikskapandet över sig hela tiden och det skulle vara jobbigt.

Man kan beskriva din musik som lofi och en gnutta melankolisk. De vackra orgelliknande ljuden blandas med brus och en viss melankoli. Är det ett medvetet val hur du styr upp allt? Eller hur går du tillväga?

Första låten, i would still love you, blev lofi och en gnutta melankolisk. Eftersom jag gillade hur den lät försöker jag återskapa den lite hela tiden. Dock utvecklas man väl, och jag antar att de nya låtarna är lite gladare. Kanske för att det inte är vinter, jag vet inte.

Dina låtar balanserar mellan lycka och avgrund? Bara en rad som “I’m on the verge to loosing my mind, but one thing you should know is that I love you!”...

Ja jag antar det. Jag vet inte varför. Det är väl svårt att ha en känsla som är ensidig. Den är ofta mer komplex och när jag skriver texter skruvar jag till det.

Den senaste skivan du gjorde gavs utom som cd-r på My Secret Garden och sålde slut på mindre än en månad eller något. Du gjorde dessutom en spelning på Vintage club på Mondo som sades vara riktigt bra. Hur känns det att så många människor gillar det du gör? För ibland får man intrycket av att du kanske inte är riktigt säker på dig själv och det du gjort. Men det kanske bara är en image du spelar med?

Såklart känns det jättebra och överväldigande när folk säger att de gillar min musik, men det kan vara svårt att tro på, eftersom det är svårt att göra en låt man själv gillar i mer än en vecka. Det är verkligen ingen image, men jag funderar på att göra det till en.

Senaste skivan skiljer sig lite i ljudbilden från det tidigare… Avslutande ‘Now it’s time to say goodbye’ är riktigt underbar. Vart går du från här? Har du fått några fler förfrågningar om spelningar?

Jag ska släppa en mp3 skiva nu i juni. Sedan släpps en lite längre skiva på runt tio låtar till hösten. Jag har även fått förfrågan om att spela “unplugged” i sommar på mondo. (Samma personer som har hand om Vintage Club). Jag ska tacka ja, men det blir nog inte så bra, jag och ett leksakskeyboard.

Med detta är intervjun slut och vi önskar Penny Century lycka till med allt och hoppas att vi får chans att höra mer av honom!

Kommentarer:

kommentarer stängda för denna artikel