Krönika

10 juni 2005 av Martin Hansen

De band som skapar mest rubriker och hysteri är de band som, när musikindustrin börjar bli mer och mer av en industri och inkomstbesatt, bryter ner musiken till grunderna och till märgen av det musik verkligen handlar om.

70-talet hade sina Sex Pistols som en reaktion på den dåvarande musikindustrin och även en reaktion på samhället och dess struktur.
Vi kan skatta oss lyckliga som har haft 2000-talets motsvarighet till punkbandet som var de som lade grunden till hela den nuvarande alternativa musikrörelsen som vi nu ser, vi har nämligen The Libertines, det brittiska bandet som vissa älskar mer än sitt eget liv. Det kan man se nu när de själva har lagt av.

The Libertines är en avspegling av hela generationen som är födda i slutet av sjuttiotalet, och åttiotalet, under Thatcher-regeringen och dess totala ignorans av människoliv.
Där band som Coldplay, Keane och jag vet inte vad, skapar musik som är till för att endast lyssnas på, skapade The Libertines, och till viss del Babyshambles, musik som handlar om den totala hopplösheten som finns i våran generation. Att det enda som verkligen spelar någon roll nuförtiden är att fly verkligheten på alla sätt möjliga.

Peter Doherty personifierar detta i sitt drogmissbruk, sina brottsliga handlingar och hur han behandlar människor. Det är en reaktion av samhället som byggts upp bara av vinstintresse och absolut ingenting annat. Jag vill inte hylla Doherty, som för det mesta beter sig som ett totalt as som inte bryr sig om någonting annat än, tja.. Knark? Men, det han skapar, det är någonting som ingen kan ta ifrån honom eller ändra på. Både “Up The Bracket” och “The Libertines” visar hur totalt meningslöst livet kan te sig ur en tjugo-någonting ungdom.

Men bara det att han tillsammans med Carl Barât skapat några av de bästa låtar jag någonsin hört och två av de skivor som jag inte kan lyssna sönder, är någonting beundransvärt.

What Became of the Likely Lads-videon ÄR The Libertines, den visar hur två cirka tioåriga killar driver omkring i en typisk brittisk förort och söker spänning, där ingen spänning finns. Och vad händer då? Man måste skapa sin egen spänning.

Det är det både The Libertines och Peter Doherty gör, skapar sin egen spänning.

Kommentarer:

kommentarer stängda för denna artikel