Whitey, Popaganda, Stockholm
10 juni 2005 av Martin Hansen
Söndag den 29:e maj, Popaganda.
http://www.popaganda.nu/
När Whitey först kliver på scenen skapas en riktigt stor förväntan. En förväntan om att, nu ska vi få se någonting stort. Och när Whiteys stora ljudbild sköljer över de få som trotsat söndagens regn, ja, då bekräftas det.
Whiteys musik är någonting bra, någonting riktigt bra, men att hypa upp dem alá NME är inte mitt jobb, det ligger inte ens i mitt intresse. Däremot så förtjänar Whitey att man köper deras skiva, The Light At The End Of The Tunnel Is A Train, för musiken är så oändligt mycket bättre i skivform. Live hör man varken sångaren eller något han sjunger. Gitarrmattorna bedövar allting annat i mixad form med de förprogrammerade synthslingorna. Det gör att det blir svårare och svårare att förklara Whiteys musik, det låter inte som någonting annat, det låter som en blandning av The Kills och The Killers, om du ens kan tänka dig den blandningen. Spelningen var bra, även fast det regnade och folk (varken publiken eller bandet) var på topp. Jag ser fram emot att se vad som händer i Whiteys framtid. De är inte på något sätt musik som slår i Sverige, vilket gör allting mer intressant.
Kommentarer:
kommentarer stängda för denna artikel
