Love Is All - Nine Times That Same Song
6 juni 2006 av Erik Nilsson
- Talk Talk Talk Talk
- Ageing Had Never Been His Friend
- Turn The Radio Off
- Used Goods
- Busy Doing Nothing
- Make Out Fall Out Make Up
- Felt Tip
- Spinning And Scratching
- Turn The Tv Off
- Trying Too Hard
Första gången jag hörde talas om Love Is All var när de spelade 2004 på Emmabodafestivalen. En bekant hade berättat om ett band som hette Girlfriendo, och när jag läste om Love Is All så visade det sig att det var medlemmar ur Girlfriendo som startat det efter att de splittrat Girlfriendo. Det var en riktigt bra spelning på Emmaboda, men sedan dess har jag inte tänkt så mycket mer på detta band… Tills i våras då Comet Gain spelade på Sticky Fingers i Göteborg. Som förband spelade Love Is All och vid merchandise-bordet såldes deras skiva.
Som någon sorts blandning av Komeda och Yeah Yeah Yeahs och med texter som känns rätt verklighetsförankrade och passande för ett band med namnet Love Is All är det med glädje jag om och om igen lyssnar på Nine Times That Same Song. Glädje för att det är en av de bättre skivorna detta år.
Oftast känns ljudbilden smått kaotisk och saxofonen på första spåret Talk Talk Talk Talk sätter ribban. Därför är det skönt att det finns spår som I Turn The The TV Off, Felt Tip och I Turn The Radio Off så man har chans att varva ner och stänga sig själv ute från världen ett tag. ”And I pull the curtains down and I leave the sunshine out. I turn the radio off, hey world I had enough…”
Sången av Josephine Olausson kan ibland drukna lite i allt ljud, samtidigt som den står ut genom att vara lite säregen. I bakgrunden återfinns de övriga medlemmarna körandes och i låten Spinning & Scratching utgör deras ”babapa ba” ett härligt tillägg.
Jag måste bara snabbt nämna låten Make Out Fall Out Make Up som troligen är skivans bästa låt.
Trots skivans titel består den av 10 spår. Där sista Trying To Hard är en helt passande avslutning om hur man försöker för hårt för att komma någon nära, ”I was trying way to hard, I was going for your heart, I was going for it all”. Framförallt passande ur recensionssynpunkt då man enkelt kan lägga en töntig rad om hur LIA faktiskt inte försökte för hårt, utan lyckades perfekt och därigenom kommer att åtnjuta min fortsatta kärlek till detta band. Men jag är en tönt, så det är inget jag skäms för.
Kommentarer:
kommentarer stängda för denna artikel
