Arvika06 – fredag enligt Erik.

22 juli 2006 av Erik Nilsson

Det har nu gått snart en vecka sedan jag kom hem från Arvikafestivalen 2006, ännu har jag inte hunnit smälta alla intryck. Det är absolut en av mina topp 3 festivaler någonsin, inte så mycket för festivalen i sig, utan det handlar om människorna. En festival är inte bara musik, det är människorna man träffar, människorna man umgås med. Men den här artikeln skall handla om fredagen, festivalen i stort får jag skriva om i en senare artikel.

Dagens först band som man beger sig för att se är Nationalteatern, legendariska. Jag orkar dock inte stanna så länge då det är varmt i solen och jag hellre går och tar en dusch. Sagt och gjort är det vad jag gör efter bara några låtar. Men visst är det en ok känsla att sitta i slänten framför Vintergatan och lyssna på Nationalteatern.

Slagsmålsklubben, runt 18:00 är det dags för detta blipblop-band att äntra Apolloscenen. De gånger jag sett Slagsmålsklubben har det endera varit fullt ös och en euforisk publik, eller så har grabbarna i SMK varit tokfulla på scen och haft tekniska problem. Ungefär 50 % av de spelningar jag sett har varit jättebra, de andra har de lyckats sjabbla bort just på grund av dessa tekniska problem och något oproffsiga attityd. Men denna spelning är en av de bättre jag sett med SMK. Publiken är galen och att höra dem sjunga med i låtarna, trots att låtarna saknar text, är underbart. Tydligen skall dock ljudet ha varit lite si och så om man stått mitt i publikhavet, men själv har jag inget att klaga på, SMK på Arvika 2006 är nästan lika bra som SMK var Arvika 2003.
Bilderna på SMK

The Sounds, hur konstigt det än låter så var vi och såg The Sounds. Eller vänta, vi gick förbi backdroppen på väg tillbaka till campingen efter SMK. Men det är årets festivalbild och skall jag vara helt ärlig så finns det ett par låtar med The Sounds jag faktiskt gillar. Hit me är riktigt bra. Men, campingen är i 99 fall av 100 roligare än The Sounds.
Bilderna på The Sounds

047, ännu mer blipblop till Arvika 2006! Lyran är scenen där de lite mer oetablerade och mindre artisterna spelar. 2003 spelade SMK här och 047 rör sig i samma område. Ingen skulle bli förvånad om de inom något år också äntrar Apolloscenen istället för Lyran. Publiken vet vad de vill ha och publiken får vad de ber om. Jag får se en bra och trevlig konsert och går lyckligt vidare för att se Suburban Kids With Biblical Names.
Bilderna på 047

SKWBN, varför måste man ha ett sådant långt bandnamn? Och varför måste man genomlida en hel spelning för att äntligen få höra Rent a wreck? Det känns som alla i publiken stått hela konserten och väntat på just den låten, för i samma stund som den börjar exploderar publikhavet i ett kollektivt glädjetjut och en något avslagen spelning tar fart. Även om SKWBN gör trevliga poplåtar så ger ba ba ba-andet i Rent a wreck gåshud över hela kroppen och rysningar i ryggen, något de inte lyckas uppnå i sina andra låtar, tyvärr.

För att fortsätta berätta om fredagen i kronologisk ordning så bör jag nu skriva om Nitzer Ebb och Tiger Lou. Båda spelningarna började 23:00 och står man längst upp i backen, vid Ahlgrens Pizza, ovanför Apollotältet så kan man höra musiken från både Vintergatan och Andromeda. Och just mixen av Nitzer Ebb och Tiger Lou blir en härligt surrealistisk känsla. Det tillsammans med att vi försöker samla ihop oss för att i samlad trupp vara beredda för The Knife senare på kvällen. Det mesta känns dock kaosartat och folk försvinner då och då för att sedan komma tillbaka och jag vet personligen aldrig vart jag har någon av de andra. Men det är ok, det är festival.

En timme innan The Knife har Cat 5 fått tid att spela. Det blir en rätt kort spelning, ca 30 minuter. Men det är kanske inte alltför mycket innehåll egentligen, men rätt dansvänligt och publiken dansar och har det bra, så det är ok. Lite av samma syndrom som med SKWBN, då Cat 5 kör Sexy som sista låt och jag vet ett par i sällskapet jag var med som sa att de skulle gå efter att den låten spelats. Uträknat från både SKWBN och Cat 5 att köra hitarna sist. Men det är en ok spelning om än inget som kommer att gå till eftervärlden som något speciellt.
Bilderna på Cat 5

The Knife! Jag har sett The Knife! De har fått en kultstämpel och blivit legendariska. Syskonen Dreijer har gått sin egen väg och på köpet blivit älskade av både publik och kritiker. När de första gången spelade ”live” i Sen kväll med Luuk var det en sensation, när de sedan gjorde sin första hela livekonsert var det en än större sensation. Om än så gick kritiken efteråt ut på att det var lite småsegt, men det är The Knife och man vet inte riktigt vad de hittar på.

Felet jag gjorde under Arvikakonserten var att ställa mig mitt i publikhavet, jag borde ha satt mig uppe i slänten för att få en bättre överblick och slippa allt stök som faktiskt var framför scen. I väntan på att The Knife skulle kliva på scen hinner man bli ordentligt irriterad, för det knuffas och har sig rejält och det fortsätter under hela konserten. Så att riktigt njuta där nere är svårt, ett lugnare ställe med sittplats och upplevelsen hade blivit så mycket bättre. Låtvalet hade jag personligen velat att de spelat mer från första skivan, istället är det mesta från senaste skivan, vilken jag ännu inte lyssnat på. Att de sedan gör en medioker version av Heartbeats, där låten inte kommer igång förrän den nästan är slut är lite trist.

Att inte nämna scenshowen eller surroundljudet skulle vara tjänstefel av mig, snygga projiceringar på en genomskinlig duk framför scen och i bakgrunden och maskerna med som ser ut som om det glöder ur ögonen på syskonen är riktigt läckert. Surroundljudet sedan, att ha en ljudbild som kan komma från vilket håll som helst är ett roligt grepp, men ja, det blir ett roligt grepp…

Sammanfattningsvis kan man säga att hade jag inte stått mitt i publikhavet utan ställt mig något längre bak, samt lyssnat in mig på senaste skivan hade jag kunnat njuta av den här spelningen, den hade kunnat bli magisk. Ett lugnare ställe med sittplatser hade varit perfekt. Än mer smolk i bägaren är att jag senare hör att under The Knife-konserten är det ett flertal tält på campingen som råkar ut för stölder. Något som även hände 2004 då Kraftwerk spelade och campingen helt enkelt var nästan totalt övergiven.

Kommentarer:

kommentarer stängda för denna artikel